1953, årgång XXVI:
Johannes Sundius
Av Birger Månsson
Johan Nikolaus Sundius är väl den bland Allerums präster, som gjort sitt namn mest känt för samtid och eftervärld. Icke blott därför att han i 45 år med sällsynt nit och trohet verkade som sin församlings lärare, förmanare och uppfostrare, utan ock därför att han med sitt djupa religiösa allvar var ett föredöme för hela stiftets prästerskap under en tid, då många kyrkans tjänares duglighet, nit och andliga egenskaper lämnade mycket övrigt att önska.
Sundius var född i Hälsingborg den 3 mars 1699 och son till kyrkoherden därstädes, Johannes Magni Sundius och dennes hustru Katrina. Fadern dog den 15 jan. 1701 endast 39 år gammal och hade utom Johannes två andra söner: Matthias och Magnus, vilka båda också blevo präster. Modern Katrina var dotter till den berömde kyrkoherden i Åsum, hovpredikanten och prokanslern B. Ölreich. Hon lär ha varit en begåvad och manhaftig kvinna. Cavallin säger om henne, att hon skrev lika ledigt och raskt som någon präst och anhöll efter sin mans död att få sköta prästatjänsten, det hon trodde sig mycket väl kunna göra efter den metod, som han i livstiden brukat, och hon lär verkligen ha gjort det ett halft års tid.
Johannes Sundius blev student 1716 och prästvigd den 24/3 1724. Sin första prästerliga tjänst gjorde Sundius såsom medhjälpare åt prosten Traneus i Osby. Här stannade han, tills ägaren av Kulla Gunnarstorp, stadsmajoren C. D. Conow, kallade honom till kyrkoherde i Allerum, vilket var patronellt pastorat under nämnda gods. Detta var 1728, och härmed började han sin långa och välsignelsebringande herdegärning. Den aktning och vördnad, han åtnjöt av sina församlingsbor och alla andra höga och låga, som kommo i beröring med honom, gjorde snart hans namn känt i hela stiftet.
Hans arbetsbörda i församlingen var stor, varför han i ett brev till domkapitlet år 1739 begär en medhjälpare i ämbetet. Härigenom få vi en inblick i hans pastorala arbete. Förutom sön– och helgdagspredikningar, begravningar m.m. höll han tre gånger om året offentligt katekesförhör i kyrkan med sina församlingsbor. Han besökte folket i deras hem för enskild husandakt, undervisade och förmanade. Ungdomens kristendomsundervisning och förberedelse till deras första nattvardsgång pågick ett halft års tid. Den tidens predikningar voro ju också av betydligt större längd än i våra dagar och utarbetandet och nedskrivandet härav måste ha varit ett drygt arbete.
Då någon mera ansedd och aktad person avlidit, skulle likpredikan hållas vid dennes begravning. Detta blev i regel ett omfattande arbete och svällde ibland ut till formliga levnadsbeskrivningar över den döde. Dessa ha i dag sitt stora värde för kännedom om gångna tiders levnadsförhållanden. Två sådana predikningar av Sundius finns bevarade i tryck. Den första är över förutnämnde stadsmajoren C. D. Conow på Kulla Gunnarstorp, som dog 1731, och den andra är hållen vid dennes hustrus Maria Eufrozina begravning i Allerums kyrka den 18/12 1736.
Till detta djupt religiösa och den herrnhutiska läran tillgivna herrskap stod Sundius städse i ett hjärtligt förhållande. Varje vecka höll han predikningar på godset och fyra gånger om året nattvardsgång för den herrnhutiska krets, som här samlades.
Detta goda förhållande fortsatte även efter den gamle stadsmajorens död. Sonen Didrik Christian och hans hustru Margaretha Sparvenfelt, vilken var dotter till en tidigare ägare av Kulla Gunnarstorp, omfattade även den herrnhutiska trosåskådningen. Det var dessa, som år 1767 lät utbygga kyrkan med en korsarm åt söder. Över ingången härtill är en minnestavla insatt med deras namn och årtalet för uppförandet.
Efter ett besök i Skåne av von Zinzendorf, herrnhutismens upphovsman, började Sundius läsa dennes skrifter, vilka kommo att utöva ett starkt inflytande på hans andliga liv. Sundius var dock en självständig karaktär, som icke gick till några ytterligheter utan fortsatte under hela sin ämbetstid att vara en rätt evangelisk lärare för sin församling. Då hans hustru delade hans åsikter, blev Allerums prästgård jämte det Conowska huset på Kulla Gunnarstorp en medelpunkt för den herrnhutiska bekännelsen i Skåne. I gamla katekesen hette det, att Kristi kyrka finnes i allrum, där Guds ord rent och klart predikas. Med anspelning på detta gammalmodiga uttryck plägade man säga, att Kristi kyrka är i Allrum. Sockennamnet Allerum uttalades och stavades i äldre tider Alrum eller Allrum.
Allerums kyrka omkring 1840.
Efter målning, troligen av Chr. D. Forsell, kopparstickare och född i Allerum 1777.
Många bemärkta personer besökte under Sundius tid Allerums prästgård. Carl Christopher Gjörwell har i sina långt efter hans död publicerade anteckningar skildrat ett besök år 1750 hos den berömde kyrkoherden. Han skriver bl.a.: ”Nyfikenheten på ena sidan och omtanken för min egen själ på den andra förorsakade hos mig ett begär att under mitt vistande i Helsingborg besöka pastor Sundius i Allerum, som ligger endast en halv mil utom staden.
Jag gick dit över fältet, varpå slaget stod 1710, och blev där på prästgården av denne välsignade mannens tal och umgänge så alldeles intagen, att jag skildes från honom med nytt ljus och ett ånyo stadfäst hjärta. Pastor Sundius förbinder med en grundlig lärdom en rätt evangelisk kristendom och en man som tillika var lärd och gudfruktig, som förde evangeli ord i munnen och en evangelio värdig vandel i levernet, kunde ej annat än charmera och obligera mig på det högsta. Min vördnad, kärlek och erkänsla för och emot pastor Sundius äro därför hos mig oföränderliga. Här i Allerum råkade jag och i en aimable connaissance med åtskilliga hederliga och gudfruktiga männer, såsom där och runt omkring äro åtskilliga herrskaper, som älska frälsaren. Allt detta tillhopataget gjorde, att jag kom liksom i en ny värld, fick helt nya insikter, nya sentiments och nya planer.” –
Året efter sitt tillträde i Allerum ingick Sundius äktenskap med Chatarina Duijscha, sin företrädare Olof Helichii änka, som hade åtta barn.
Detta sätt att ”konservera” förra prästens hus var på denna tid vanligt, ja ibland rent av ett villkor för att få pastoratet. Att många olyckliga äktenskap på grund härav kommo till stånd säger sig själv. Antagligen var också Sundius äktenskap ett rent resonemangsparti, men inbördes aktning och trohet saknades säkerligen icke, och för barnen blev styvfadern en huld och omsorgsfull uppfostrare.
Den 1 nov. 1734 blev Sundius änkling, men ingick den 8 febr. 1738 ånyo äktenskap, denna gång med Cecilia Blanxia, som var dotter till prosten i Vinslöv Ivar Blanxius. I detta äktenskap föddes tolv barn, varav tre dogo vid späd ålder. Av Sundius fyra söner blev ingen präst. Däremot blevo fyra av döttrarna gifta med präster.
Sundius var vid flera tillfällen erbjuden mera lönande prästsysslor, såsom Malmö, Landskrona och Helsingborgs pastorat, men försakade dem och förblev Allerum trogen till sin död.
En minnestavla över Johannes Sundius är av hans son Christian Christoffer år 1806 upprest vid norra korväggen i kyrkan. Denne son hade enligt en anteckning av fadern blivit kallad Cristian efter honom, ”som oss älskat haver, ännu älskar och älska vill i evighet”.
På denna tavla uppräknas alla Sundius styvbarn och egna barn, vad de hade för samhällsställning samt alla deras titlar. Den verkar mer som ett äreminne över Sundius ättlingar, än att vara rest för att hugfästa minnet av den fromme kyrkoherden och hans långa och välsignelsebringande arbete i kyrkans tjänst. I Fleninge kyrkomuseum förvaras en enklare tavla av trä, som till minne av Sundius förut varit uppställd i kyrkan.
Länge levde Sundius minne kvar bland folket i Allerum. För de talrika avkomlingarna av kyrkoherden blev Allerum efter hans död, säger Cavallin, själv en ättling i tredje led efter Sundius, icke liktydigt med ett jordiskt paradis, utan någonting ännu mera, nämligen ett ställe, som ansågs helgat och med synnerligen gudomlig välsignelse övergjutet i anledning av den fromme mannens där till himmelen uppsända böner och lovsånger och hans trogna arbete för åhörarnas upplysning och förbättring.
– – –
Läs mer om Johannes Sundius här.
Tillbaka