Bjäre härads hembygdsförening bildad.
Livligt intresse vid mötet i Båstad med föredrag av kyrkoherde Ewald.
Ingenjör L. Nobel, ordf. i den nya föreningen.
”Det skall i afton sägas några ord om hembygdsvård, yttrade tal. Det är ju ett sammansatt ord, nämligen av hem, bygd och vård samt vård om bäggedera. Jag skall i afton inskränka mig att tala om hembygdsvård, särskilt beträffande den del därav, som rör våra fornminnen. Hemmet innefattar, om det är ett verkligt hem, det allra ljuvligaste vi kunna finna här på jorden. Barndomsminnena sluta tätt till hemmet, och ge ett outplånligt intryck för hela livet. Men hemmet står inte isolerat utan det är beläget i en by, en stad eller som man säger på rama avlägsnaste landet. Men denna by är inte heller den isolerad utan ingår i en större enhet, socknen. Socknen är egentligen ett ganska sent begrepp, som är förbundet med kristendomen. På bjäredialekt kallas det ”sövnen”. Det var templet, som var ett föreningsband för alla byamännen. Socknen är emellertid endast en integrerande del av häradet. Denna senare indelning går tillbaka till förhistorisk tid, då de olika socknarna behövde bilda en sammanslutning mot inkräktare. Häradet satte nämligen upp gemensamma härar för att skydda den fäderneärvda torvan.
Det är särskilt intressant att veta, att vi leva i en bygd med gamla historiska anor. Namnet på vårt härad har uppstått i historiens tidigaste morgongryning. Greken Jordanes räknar i sin historia om Norden upp en mängd småriken t. ex. Biergii, Hallii o. s. v., vilka ord man på de senaste åren förstått att tolka som Bjäre härad (Berghäradet) och Halland. En av våra lärda på fornforskningens område Otto von Friesen har nyligen visat, att Söderns förbindelse med Norden i den tiden, då Jordanes skrev sin reseskildring gick från Rhens mynning upp till södra Jylland och därifrån landvägen till Århus, där man inskeppade sig för att fara till Norden och Biergii. Man passerade så lunda inga berg på hela vägen till Norden, förrän man kom hit upp, så det var ej underligt att häradet fått ett sådant namn. Man sökte sig lä bakom Kullen eller löpte in i Torekows hamn. Vi veta, att färdevägarna gått fram som nyss nämns, ty vi ha på Bjärehalvön funnit den första brakteaten, ett mynt, som härstammar från Jylland. Dessutom vittnar Bjärehalvöns mångfald av gravmonument om den livliga samfärdsel, som rådde redan årtusenden före Jordanes.
Jag vill med dessa ord framställa ett givakt för huru intressant Eder bygd är, huru rik på fornminnen, en bygd, där vi kunna leta oss till kulturens ingång och framgång i vårt land.”
Tal. visade därefter ett 20-tal skioptikonbilder över fornsaker från Skåne och gav en del praktiska råd över fornfyndens tillvaratagande. Så kan man t. ex i våra stengärdesgårdar hitta lötar till gamla handkvarnar. Vid djupgrävningar eller dikning påträffas också på 1/2–1 1/2 m. djup offeryxor, som lades bredvid den döde i s. k. enmansgravar. Ty de flesta begravdes liksom vår tids människor. Tal. stannade vid en allvarlig maning till de församlade att med all makt förhindra skadegörelse på fornlämningarna. Sådant sker ofta av oförstånd, ibland tror man också att det finnes skatter i högarna. Men det finns aldrig några sådana i egentlig mening. Det är ju också en skam att förstöra våra förfäders gravar. Ättehögarna äro i bokstavlig mening ätte-högar, släkthögar. En tidrymd av ända till 1000 år kan nämligen ha förflutit från det att det första liket jordades i botten av högen till dess det sista liket lades i toppen av den. Vi böra vara tacksamma mot våra förfäder, som brutit vår bygd och liksom räckt oss bröd i vår egen mun genom det första trofasta dagsverket, som de gjorde för oss. Ett bland de allra bästa sätt, varpå vi kunna hedra deras minnen är att vårda hembygden.
Ingejör L. Nobel frambar därpå de närvarandes tack till kyrkoherde Ewald. ”Han är en såningsman för hembygdsvården, yttrade tal., och om det bildas en förening här, få vi bedja honom leda våra första stapplande steg. Som inledande orientering framvisade tal. ett 30-tal charmanta fotografier från Skånegården och Hotell Båstad, varefter han yttrade bl. a. följande:
Min strävan här i Båstad har varit att taga vara på den gamla byggnadsstilen. Här i Skåne får man ett livligt intresse för de kringbyggda gårdarna, som värna mot vind och inkräktare, vilka gamla byggnader ha ett visst släktskap med antiken. I Skånegården har jag försökt få något sådant till synes. I Hotell Båstad har jag sökt få fram en anspråkslös länga, som inte bryter sig ut ur miljön utan om möjligt går in i det hela. Och jag har till min stora glädje hört främlingar, som gått Köpmansgatan fram fråga: ”Nå men var ligger då Hotell Båstad egentligen?” De ha inte sett det. – Det anser jag vara mitt finaste betyg.
Vi skola nu i afton diskutera bildandet av en fornminnes- och hembygdsförening för Bjäre. Tanken härpå har egentligen uppstått i Hov, där ju folkskollärare Söderman gjort en stor insats i fornforskningen, men Båstad har kanske prioritetsrätt att representera Bjäre härad, då det ju är mest besökt av främlingar. Meningen med en sådan förening är att taga vara på våra fasta fornlämningar men även varje liten spillra från gången tid. Några stora saker kan vi kanske inte alls åstadkomma, men kanske kan vi på lång sikt få till stånd ett litet hembygdsmuseum.
Mötet beslöt därpå att bilda Bjäre härads Hembygdsförening och godkände ett normalförslag till stadgar för densamma. Om den väntade anslutningen från häradets södra delar skulle utebliva skulle namnet ev. kunna ändras till Nordvästra Bjäre härads Hembygdsförening. Därpå antecknades 80 medlemmar i föreningen. Till ordförande valdes ingenjör L. Nobel. I interimstyrelsen, som skulle överse stadgarna och verka för anslutning i bygderna valdes följande: för Båstad: kamrer Philip Hjorth och folkskollärare E. Carlsson, för Hov: folkskollärare E. Söderman och lantbr. Benediktus Nilsson, för Torekow: hrr S. Holmberg o. J. P. Sjölin, för V. Karup: fröken D. Bruce och hr J. Zachrisson, för Grevie: hrr N. P. Nilsson och K. E. Nilsson, för Förslöv: folkskollärare G. Brodén och kamrer Söderholm.
Interimstyrelsen har att bestämma dag och tid för nästa möte. Årsavgiften bestämdes till 1 kr. per medlem. Ordf. tackade till slut för visat intresse och den livaktighet, som redan från början kännetecknat mötet, varefter sammankomsten avslöts.
Tillbaka