Höganäs Tidning måndag 29 oktober 1928Nervositet, vår tids sjukdom.Är nervositet en verklig eller inbillad sjukdom? – Yrke och nervositet. Migrän, astma och andra organiska neuroser. – Kvinnor mest utsatta för nervösa störningar. – Av dr Karl André.Vår tid med dess rasande tempo har kommit mer än en av oss att förlora besinningen, d. v. s. våra nerver ha svikit oss. De ha inte varit motståndskraftiga nog, och ändå finnes det mången som helt frankt påstår, att nervositet i själva verket inte finnes utan endast är en inbillad sjukdom, för vilken det knappast vore lönt att söka läkarebehandling. Den moderna vetenskapen däremot har otvetydigt fastställt, att nervositet är en sjukdom precis som tuberkulos eller difteri, och att endast fackmannen förmår bota patienten från denna sjukdom. Vårt tids människor äro i stort sett sina nervers slavar, vilket de inte själva rå för, även om det inte alltid behöver vara neurasteniska anlag från födseln, som under senare år framkallar nervösa symptom hos människan. I huvudsak torde det vara det dagliga yrket, som sätter sin prägel på henne och stämplar henne för livet, och det är just yrket, som i de allra flesta fall förorsakar nervositet hos människan. De moderna nervläkarna, vars läkemetoder utgå på att fastställa och terapeutiskt låta de yttre tecknen till sjukdomen försvinna, ha ägnat problemet: vilket inflytande har yrket på den yrkesutövandes nerver?, en allt större uppmärksamhet. Det har visat sig – en ganska naturlig omständighet för övrigt – att människor, vars yrke får anses vara mer eller mindre krävande och ansträngande i de flesta fall äro synnerligen nervösa. Denna nervositet yttrar sig mindre i förminskad arbetslust eller – förmåga utan i uppenbar kronisk retlighet, som kan antaga nog så obehagliga överdrifter och nycker. Ofta lida nervösa personer av själsliga depressioner, bristande koncentrationsförmåga och deras fantasi är alltför övervägande och motsvarar inte det reala livet och dess fordringar. Nervositeten kan uppträda i många olika former och yttra sig på högst olika sätt. Migrän, astma, störningar i matsmältningen såsom exempelvis förstoppning o. dyl. och andra organiska neuroser äro former av nervositet, och huru vanliga de äro, veta vi väl litet var. Vilket inflytande har nu yrket på den yrkesutövandes nerver? Ha alla yrken samma inflytande på människan, eller framkalla olika yrken olika nervösa symptom? Är nervositeten som sådan rätt och slätt en typisk tidssjukdom, av vilken vi alla mer eller mindre angripits oavsett vårt dagliga yrke, eller har yrket verkligen ett avgörande inflytande på vårt nervsystem? Detta är frågor, som man f. n. ivrigt är sysselsatt med att, grundad på reella erfarenheter, utförligt och ingående söka besvara. För att verkligen kunna erhålla goda och värdefulla resultat har man i vissa stora fabriksanläggningar och på kontor verkställt noggranna undersökningar. Till en början ha då anställda uppmanats att utförligt och så gott som de kunna besvara ett antal frågor, som skriftligt förelagts dem. Det visade sig snart, att svaren voro desamma hos vissa yrkesgrupper. De variationer, som konstaterades, voro uteslutande av individuell art och högst obetydligt avvikande. Det var tydligt att vissa yrken framkallade en viss bestämd verkan, som återfanns hos så gott som alla, som just hade ifrågavarande speciella yrke. På så sätt har man snart med säkerhet kunnat fastställa, vilka yrken, som fordra mest av de utövandes nerver och vilka, som äro minst skadliga för de anställda. Det har t. ex visat sig att textilarbetare– och arbetskor, skräddare och sömmerskor genom sitt yrke utsättes för mer eller mindre starka nervösa störningar och rubbningar. Likaså är fallet med ansträngande kontorsarbete. Det eviga stillasittandet i stängda rum och det mekaniska arbetssättet är skadligt för hjärna och hjärta. Kassörer, och bokhållare utmärkas mestadels av en utpräglad melankoli. De äro bleka och trötta och lätt uppbrusande. Särskilt kvinnliga anställda, stenotypister och maskinskriverskor lida av svår migrän, som kommer och går. De äro ytterligt känsliga och lida av svåra, själsliga depression. Även sjuksystrar falla till offer för sitt yrke. Det dagliga umgänget med mer eller mindre svårt sjuka och de sorgliga bilderna i sjukhussalarna eller de ofta fruktansvärda synerna på operationsborden inverka givetvis ofördelaktigt på deras nerver. De bli lätt förströdda och tankspridda (i privatlivet!) och lida av mindervärdighetskänslor. Det hälsosammaste och sundaste yrket har lantmannen och trädgårdsmästaren. Den ständiga vistelsen i Guds fria natur och den dagliga och stundliga anblicken av vackra och lugnande landskapsbilder verkar profylaktiskt, d. v. s. förebyggande. Lättare kontorsarbeten skada inte heller nerverna. Det märker man, om man närmare iakttager ämbetsmännen i de olika statliga institutionerna, vars yrke mestadels inte är alltför kvävande. De äro ytterst sällan nervösa. De arbeta en viss, bestämd tid och sedan ha de rikliga tillfällen till vila och rekreation och hålla sig på så sätt friska. Däremot är kyparens yrke synnerligen krävande. Man behöver bara tänka på de oerhörda fordringar, som ofta ställas på hans minne. Han måste på en gång kunna behålla och skilja på åtskilliga siffror och beteckningar och gästerna äro för övrigt inte alltid så lätta att tillfredsställa, vilket våra ganymeder nog kunna intyga. Märkligt nog äro speciellt tandläkare utsatta för stark nervositet, ja denna kan antaga en hel del obehagliga överdrifter. Så har det mer än en gång hänt, att en tandläkare behandlat sin patient en smula för hårdhänt, just tack vare sin nervositet. Boxare och andra sportshjältar äro mestadels ytterligt nervösa beroende på de oerhörda kroppsliga ansträngningarna. Denna sportmännens nervositet yttrar sig stundom i form av sentimentalitet, som ibland kan verka rätt så komisk. Särskilt intressant är resultatet av undersökningarna hos lärare och arbetare. Hos de förra uppträda en del mycket typiska företeelser. Professorernas tankspriddhet har givit skämttidningarna ett utmärkt stoff, men dessutom behärskas de av vissa bestämda begrepp, vid vilka de hålla fast, och på sätt inskränkes deras horisont, vilken de i de flesta fall äro oförmögna att utvidga – trots lärdomen. Arbetaren kan man däremot beteckna som offer för sina kulturbehov. Det har nämligen visat sig att ju mer han försöker efterhärma de borgerliga, d. v. s. ju mer han belastar sig med ”kultur”, desto nervösare blir han, ty detta erfordrar ansträngningar och påfrestningar, som han i många fall inte är vuxen. Av 50 nervösa personer, som noga undersökts, kunde man fastställa att åtminstone 14 voro offer för sina yrken, d. v. s. deras nervösa störningar voro varken ärftliga eller av psykopatisk natur. Hos konstnärer och därmed jämställda yrkesutövare har det visat sig, att vissa nervösa affekter äro förutsättningarna, för att de skola kunna prestera ett gott arbete. Deras känsloliv är nämligen alltför intimt förknippat med deras arbete, för att de skulle kunna undvara de nervösa affekterna. De äro och måste omväxlande vara ”himmel hoch jauchzend, zu Tode betrübt” som en tysk diktare uttryckt det. Tillbaka |