av Gunnel Hallqvist och Carin Olofsson
Andreas Lindh kom, tillsammans med tio andra pojkar, genom grosshandlaren från Göteborg Carl Bagges försorg i december 1801 till Höganäs från ett barnhem i Göteborg. Han föddes den 20 oktober 1791 i Göteborg och dog den 4 januari 1861 i Höganäs.
Mor Rydström på Gruvgården fick till uppgift att sköta dessa pojkar. De fick bo i ett hus där hon skulle städa, hålla dem rena samt laga mat och se till deras kläder. Allt på Bolagets bekostnad. Motprestationen var att arbeta efter sin förmåga. De fick även skriva på ett kontrakt att de skulle stanna i 7 år.
Redan året efter, 1802, skadades han svårt i ryggen och i en arm av en kolvagn. Trots skadorna fortsatte han arbetet och steg i graderna till dragare och kolhuggare. Men där tog det stopp för Andreas, han kunde inte svänga sin hacka på ett smidigt sätt med sina skador och fick sluta som kolhuggare. Eftersom han var duktig att skriva fick han år 1811 börja som kontorspojke istället.
Trots att han betecknades som krympling var han både energisk och framåt. Efter åtta år som kontorspojke blev han gruvfogde 1819. En syssla som han delade med Germund Svensson Ahlström. Andreas tog hand om skrivarbetet. Samma år gifte han sig med Christina Lindgren och flyttade till Ryd nr 19; ett förhållandevis stort hus som var 20 m långt, 10 meter brett och 4,5 m högt. Det låg rakt väster om f.d. Stadshotellet.
Som gruvfogde var han Stawfords närmaste man och styrde vid gruvorna. Samtidigt skötte han allt vid driften förekommande kontorsarbete. Det var allt från kolens upptecknande och avlöningarnas uträknande. Men inte nog med detta, efter en tid fick Andreas även ansvaret för smedjan och ljusstöpningen till gruvarbetarnas talgljus.
Under Thomas Stawfords ledning fick Andreas följa med ned i gruvorna och lära sig att mäta och allt annat i gruvors skötsel. Då Stawford började bli äldre skickas Lindh till de engelska kolgruvorna för att studera detaljer och förbättringar vid gruvbrytningen så att han i händelse av att den gamle direktörens frånfälle skulle kunna sköta Höganäsgruvan på egen hand. För den kostnad verket hade för Lindhs vistelse i England förband han sig att stanna i minst 10 år i verkets tjänst.
Fram till direktörens död 1831 stod gruvfogden troget vid hans sida och var med och bearbetade och sänkte 33 schakt. Lindh var med i allt som gällde gruvan och fick en lång erfarenhet av alla arbetsmoment. Efter Stawfords död anställdes ingenjören N. D. Peters såsom den ledande mannen, men med Andreas gruvfogde vid sin sida. Under Peters skola gjorde dessa två en hel del stora arbeten men återupptagningen av schaktet nr 6 skedde helt på Lindhs eget ansvar. 1848 lämnade Peters sin befattning och det var Andreas som stod ensam vid rodret för gruvorna ända till 1850-talets senare del.
Hustrun avled 1846 och 1853 gifte han om sig med jungfru Christina Carlsson, från Vireda i Jönköpings län. Hon kom till Höganäs från Jönköping 1849. De fick en son 1858. Denne Andreas Lindh, som kom till Höganäs fattig, uselt klädd och från samhällets botten, hade avancerat till chef. En otrolig karriär gjorde han och blev en betydande man på stenkolsverket. Men han glömde aldrig var han kom ifrån och han stod i gott förhållande till arbetarna.
När han kom till schakten sa gemene man ”Där kommer gråkappan”, för han hade alltid samma gamla utfällda grå kappa. Dagligen besökte han arbetsplatserna oavsett väder, och han hade alltid sin lilla hund med sig. Han var tystlåten och enkel, men med ett vaksamt öga på allt som tilldrog sig på de olika arbetsplatserna.
Privat var han nära nog snål. Nästan alla utgifter var onödiga och inget extra köptes. Däremot gjorde han en del kloka placeringar i rederirörelser, så han var vid sin död en välbärgad man.
På begravningen höll församlingens kyrkoherde ett vackert tal om Lindhs livsgärning. När kistan fördes ut till kyrkogården gick musikkåren i spetsen och efter kom överjägmästarna, tjänstemännen och folket. I graven vilar även hustru nummer två Kristina, sonen Georg och dotterdottern Johanna Pihl, kallad Jeanna.
Graven på Höganäs kyrkogård
Han fick tre döttrar i sitt första äktenskap och en son i det andra. De två yngsta döttrarna gifte sig, men dog väldigt unga och deras barn dog innan de börjat skolan, förutom en son som dog av lungtuberkulos i Stockholm 1877. Han var nygift, och en dotter föddes drygt två veckor efter hans död. Hon blev dock bara två månader gammal.
Andreas efternamn, Lindh, dog med sonen Georg, när han avled ogift endast 27 år gammal. Andreas äldsta dotter Ingrid gifte sig med Martin Pihl och de fick tretton barn! Så Andreas ättlingar kom att heta Pihl. En del av dessa barn fick i sin tur stora barnkullar, så Andreas fick många ättlingar. Många åkte till Amerika, en del kom tillbaka till Sverige, en del bodde i Viken,Traryd, Nyhamnsläge och Stockholm.
Dotterdottern Johanna Kristina blev fotograf och bytte namn till Jeanna. Hon fick sin utbildning av den danska fotografen Hanna Forthmeiier. Under utbildningen bodde Jeanna hos Hannas familj. Vänskap uppstod och Jeanna hjälpte till i Forthmeiiers butiker i Helsingborg och Växjö. Under en tid drev Jeanna ”Fotografi Ateliern å Höganäs Ryd”, som Forthmeiier tidigare ägt i Höganäs.
Fotograf Jeanna Pihl
År 1875 flyttade Jeanna Pihl till Karlshamn. Där startade hon en fotoateljé och bodde tillsammans med sin syster Lovisa. Ateljén gick riktigt bra men efter tjugo år ville Jeanna flytta tillbaka till Kullabygden. Hon köpte hus nr 73 i Viken för tre tusen kronor av sjökaptenen Kullenberg. Där bodde hon till 1916 då hon flyttade till Höganäs. Systern Lovisa flyttade till Massachusetts 1882, där hon gifte sig med Gustaf Adolf Åberg. Efter fem år i Amerika dog Lovisa endast 37 år gammal.
Av Andreas Lindhs barnbarn var det ingen som började på Bolaget. Barnbarnsbarnet Anna Pihl gifte sig däremot med Martin Bergman, som var murare på stenkolsverket och hade nummer 799. Denna släkten Bergman kom från Göteborg genom Johan Bergman, född 1827. Han fick nr 25 och var gift med Marta Jonasdotter. Martin, född 1880, var deras sonson. 1908 fick Martin och Anna i sin tur en son, som döptes till Artur.
Anna Pihl dog 1925. År 1936 emigrerade Artur tillsammans med sin far Martin och dennes nya hustru Ingeborg till Amerika.
Anna Pihls far Fredrik Pihl, som var kustvakt i Nyhamn, hade sju barn. Alla reste till Amerika, men två kom tillbaka efter ett par turer över havet. Det var Anna och hennes bror Ernst Hugo. De stannade i Sverige och bildade familjer. Ernst Hugo Pihl bodde i Nyhamn nr 4, gifte sig och fick fem barn, som alla stannade kvar i Sverige.
Tillbaka
© Carin Olofsson