1939, årgång XII:
Ordspråk och talesätt från Kullabygden
Upptecknade av Elsie–Marie Edson–Gustafsson
”Den, som inte vill lyda far och mor, får lyda trumma och kalvskinn.”
(Mölle. Sades av farmorsmor. Vid avrättningar slogs på trumma med kalvskinn.)
”Litta skämt å litta allvare de lätter livet å lockar fram kärleken.”
(Viken. Sades av Nilla i Svanebäck.)
”De va ett långt, rånnt fruntömmer, röelsk å spissnäst å så gott ud.”
(Jonstorp eller Viken.)
”Hon sprang kvick som en juna.” (Vätta – troll.)
(Jonstorp.)
”De e en on bröbid å segla på sjön.”
(Viken. Sades av morfar.)
”Kärlek och hosta är svårt att dölja.”
(Viken.)
”Mager som ett flundreskinn.”
(Viken.)
”Skönt är på sjön med schal och schalett och sju skilling i börsen.”
(Viken.)
”De e mycket som ska till, när man ska simma.”
(Viken. Sven Äppler.)
”Nix mer välling. Hade ja inte kunnat di tre amerikanska oren, när ja kom te Amerika, så hade ja förätet me på välling.”
(Sven Äppler.)
”Lena ett enda lided gryn!”
(Sven Äppler, efter att ha ätit halvkokt risgrynsgröt.)
”Kallar du me för Spager? Vänta tess du blir gifter, så bler du nock spager.”
(Viken. Sagt av ”Spagerskan”.)
”Ungdomen vissnar, och skönhet förgår, men vänskapen varar till graven.”
(Viken. Sades av Nilla i Svanebäck.)
”Ta ett fyrklöver”, (gruppfoto).
”Guda” (= gata, gränd, ex. ”Gastagudan” i Höganäs).
”När solen går i väster, e di lade som bäster.”
”Han ble flad, å ja ble flad, å vi ble flada bägge tjo” (två).
”E de nåed, får de va nock.”
(Viken.)
”Den som inte har å göra, han tyr se.”
(Viken.)
”Vill du va vardesfin å söndesräli?”
(Mormor Else Kullenberg från Tunneberga.)
”Rigedom ger mod. Fattigdom hängande hod” (huvud).
(Viken.)
”Allri så dålit ett skrå, så vill de ett annat förmå.”
(Viken.)
”De e lide daj fina daj tål.”
(Petri Gudmundsson, Tjörröd.)
”Litta på sne kommer ingen ve.”
(Om mössan. Viken.)
”Mössan på sne hör skojare te.”
”Sillasoppa, då blir ja så lätt å kan hoppa, men öl å brö de blir min dö.”
(Sagt av en undantagsgumma, som man önskade livet av. Hon fick mestadels sillasoppa och längtade efter öl och bröd. Viken.)
”Nu e de fart i di gamle pågana.”
(Om lotsarna i Viken, då det var masslotsning i Sundet.)
”Den körde med blixtens hastighet.”
(Sa Sven Bolin om en av de första bilarna, som körde genom Viken.)
”Nu ska de bli en annan revolution.”
(Sa gubben Vallgren, Viken.)
”Han lura me fram, å han lura me bag, å han lura tre kronor a me.
(Albert Klär, Viken, om doktorn.)
”Akta! Statt inte där! Tänk på Alfred, han statt å dog.”
(Sagt av en gumma, som bodde i Albert Klärs hus. Alfred Olsson dog av slaganfall.)
”Du er mig kær, Marie, men du er mig kærere, Elise.”
(Predikanten, dansken, till mamsellerna Lindberg.)
”Varför kan inte ja äta kalasteg, när Albert Pettersson äter kalasteg.”
(Viken.)
”Trött så, matt så, svett så, ingenstans å seda. Alla villa dånsa me mej.”
(Efter en piga på en bal i Viken, då pojkarna gaddat sig samman för att hålla henne varm.)
”Man gifter sig inte med fästemannen.”
(Viken.)
”De e dyrköpt å heta fru.”
”Ni e sjömän, å ni e herra, men vi e bönner, å vi e karra.”
(Viken.)
”De va ett sanningens or, som har falled i Vikena Ry.”
(Vikens Ry.)
”De va ett meed markvardit djur. Antingen e de en råbock eller en tyrterdyva.”
(Efter Gustav Johansson, Höganäs.)
”De e lide som roar en glött. Vi kan bara se på vår son Gustaf därhimma.”
(Efter densamme.)
”De e så moikit å stoikit i ditta köikit.”
(Höganäs.)
”Sicked krylled, grant hår du har, Rigulinta!”
”De javar å fördelar.”
(Om läkemedel. Viken.)
”De va en redi tosiga (stolla) fora.” (Fora = fara, köra.)
”Fara åstad mä halv ving.” (Vind. Viken.)
”Döhängande blek.” (Stilla väder. Viken.)
”Fara som ett torrt sking.”
”Römossad” (= rödkindad).
Tillbaka