1938, årgång XI:


Släkten Krognos
Av Emil Hansén


Nedanstående vill endast vara en orienterande översikt över ett intressant och till stor del outforskat kapitel i Kullabygdens historia, i någon mån belysande den roll, som spelats av den till Krapperup under flera århundraden knutna medeltidssläkten Krognos.
Krognos är ett namn, som aldrig burits av släkten själv utan endast förekommer i de adliga släktböckerna, tydligen ett öknamn på grund av de väldiga örnnäsor, som utmärkt dess medlemmar och varom också det enda autentiska porträttet av en Krognos bär ett tydligt vittnesbörd.
Ätten är rent skånsk till sitt ursprung och har i flera sekler spelat en framträdande roll som en av de rikaste och mäktigaste släkterna i Skåne. En av dess medlemmar Olof Stigsson bär också namnet ”den rike”.
Blott de även urskånska släkterna Hack och Thott kunna göra den rangen stridig.
Många av Skånes främsta herrgårdar räkna bland sina ägare medlemmar av Krognosätten. Så Krapperup, Vittskövle, Heireholm i Sydskåne (nu försvunnet), Bollerup, Karsholm, Stora Markie m.fl. En stor del gårdar i det nuvarande Danmark voro också i släktens besittning.
Krognosarna voro befryndade med de gamla riksrådssläkterna, såsom Thott, Lövenbalk (en oäkta gren av Valdemarerns kungastam), Kyrning, Skarsholmssläkten, Saltensee, Hvide, Rosenkrantz, Galen, Podebusk, Bille, Gyldenstierne osv. Själv hade de ständigt säte i riksrådet och de flesta av dem innehade riddarevärdigheten. Så redan den förste kände medlemmen Nils Holgersson, som förekommer som riddare år 1302. Dess siste manlige medlem Olof Mauritsson, död den 25 juni 1573, var 1572 riksråd.
I sitt vapen förde Krognosarna en svart örnflykt i gyllene fält och på hjälmen 5 a 13 påfågelsfjädrar.
Enligt gamla traditioner skall Krapperup vara stamgodset. Redan på 1000–talet ägdes, förtäljdes det, denna gård av Kjell Krognos. Han berättas hava varit den förste kristne i släkten. Det säges ock, att det funnits en runsten med Krognosvapnet. Allt detta är emellertid alldeles ohistoriskt. Omöjligt är bl.a. att en vapensköld funnits på en runsten. Vapenbilder började ej användas förrän i början av 1200–talet.

Att Krapperup skulle vara Krognosarnas urhem är också mer än problematiskt. Tvärtom synes det som om denna gård ej kommit i deras ägo förrän i mitten av 1300–talet. Den förste, som bevisligen skrivit sig till Krapperup, är riddaren Peder Stigson, som förekommer i dokumenten åren 1354–65. I Liber Daticus finns det emellertid en uppgift om dödsdagen för en Sophia ”uxor domini Stigothi Paeterson de Krappathorp militis” (hustru till riddaren hr Stig Petersson till Krapperup).
Denne var fader till Peder. Det är därför möjligt, att redan Stig ägt gården och att han då troligtvis fått den genom gifte med en dotter till den riddare Johannes Jonaeson, som 1316 skrev sig till Krapperup (död enligt Liber Daticus den 31 maj, året okänt). För ett sådant antagande talar i viss mån, att Stigs ene son heter Johannes.
Vilken släkt, Johannes Jonaeson tillhörde, är ej känt. Det är till andra delar av Skåne Krognossläkten ursprungligen synes knuten. Bl.a. nämnes i äldsta släktleden en gård, som heter Togaethorp, till vilken förut nämnde Stig Petersson skriver sig redan 1327.
Det är troligt, att detta Togaethorp är identiskt med det nuvarande Tågerup i Saxtorps socken. Ännu några år längre tillbaka äger hr. Holger Nilsson Färlöv i Ö. Göinge härad.
Krapperup var emellertid i Krognosarnas besittning under ett par århundraden, ehuru icke till släktens utdöende, enär genom giftermål i mitten av 1500–talet Podebuskarna inträdde såsom ägare.



Olof Mauritsson död 1573


Bland framstående medlemmar av Krognosläkten må nämnas den förut omtalade Nils Holgersson, förste historisk kände Krognosen, vilken 1320 beseglade Kristoffer II:s konungaförsäkran, domprosten i Lund Holger Pedersson, som var en av dem, som medverkade till att Skåne övergick till Magnus Smek, Holger Gregersson, som stupade 1382 vid striderna omkring gelkaren Tuve Galens starkt befästa borg Thurestorp vid det nuvarande Havgård i Vemmenhögs härad, Stig Petersson, vilkens namn och sigill finnas under drottning Margaretas hyllningsakt 1387, och som ligger begraven i Lunds domkyrka, Maurits Oloffson, som spelade en framstående roll under mitten av femtonhundratalet samt hans son, släktens sista man Olof, som bl.a. var länsherre på Hälsingborgs slott.
Även en kvinnlig medlem har utmärkt sig, nämligen förutnämnde Holger Gregerssons efter faderns död födda och efter honom uppkallade dotter Holgere. Hon satt som änka på Vittskövle i många år och avvärjde 1452 ett angrepp på borgen av Karl Knutssons trupper, då dessa gjorde sitt beryktade rövartåg genom Skåne.
Krognossläkten var alltid ganska fåtalig. Dess utdöende äger rum under en period, som betydde en katastrofal nedgång i de gamla medeltida adelsätternas antal i Danmark.


Tillbaka