1940, årgång XIII:


Fleninge

Av Ernst Olsson


Enligt Karl Ahlenius ”Sverige”, utg. 1908, skrevs sockennamnet år 1497 Flenynge. Detta namn har troligen under sextonhundratalet försvenskats till Flenninge. Genom kungl. förordning den 22 okt. 1927 skall socknens namn vara Fleninge.

Dess areal omfattar 2,022 har jord. Av dessa äro 1,986 odlad åker och 36 skogs– och hagmark. Folkmängden utgjorde 1929 1,687 och 1939 1,651. Det sista årsskiftet visade en ökning av 30 personer.

Kyrkan har tre byggnadsåldrar. Korfönstret i absiden ger vid handen att kyrkans äldsta del leder sin upprinnelse från 1200–talet. Kyrkan anlades med långhus, kor och absid. Tornet har icke tillhört den ursprungliga delen och med dess tillkomst under 1300–talet är vi framme vid kyrkans andra byggnadsålder. En beskrivning från 1830, uppsatt av församlingens pastor och kyrkovärdar, ger oss några ganska märkliga meddelanden om kyrkans romanska utformning. Däri omtalas bl.a. två utanför vapenhuset placerade runda stenpelare, en på varje sida om dörren med därtill hörande capitäler. Sannolikt äro dessa kapitäl, som äro fyrkantiga, romerska tärningskapitäl och kolonnerna äro två meter långa, vid det senmedeltida vapenhusets byggande tagna från den gamla romanska kyrkan, antingen från den av vapenhuset inbyggda portalen eller kanske snarare från tornets ljudgluggar, där i de romanska kyrkorna ofta förekomma kolonner av denna typ. Den nämnda redogörelsen omnämner vidare, i västra väggen innantill i kyrkan en nisch i muren varest synes bakdelen av ett i sten hugget lejon liggande på en upphöjning av tre trappsteg. Av denna sista beskrivning framgår att kyrkan ännu år 1830 bevarade märkliga spår av en rik romansk skulptural utsmyckning. För hundra år sedan, 1839–40, fick kyrkan sitt nuvarande utseende och därvid äro vi framme vid den 3:dje byggnadsåldern.
Av kyrkans inventarier böra tre ihågkommas: ett rökelsekar från senare medeltiden, en dopskål i driven mässing från 1632 samt predikstolen försedd med Christian IV:s krönta namnchiffer, troligen från 1620–talet.
Näst kyrkan är gästgivaregården byns märkligaste byggnad. Den är uppförd 1810 och enl. förordningen om dylika publika byggnaders inredning, har den hall eller farstu, en stor sal i mitten avsedd för skänkrum samt fyra kamrar, två på vardera gårdssidan. Dessutom finns källare under hela byggnaden. Efter en genomgripande reparation nu på trettiotalet fyller den alla krav på trevnad och komfort och är därför också ett flitigt frekventerat rastställe för vägfarande.
På en äng belägen strax öster om kyrkan alldeles invid landsvägen skola enligt hävden Magnus Stenbock och hans krigare ha lägrat sig den 27 febr. 1710, dagen före slaget vid Hälsingborg. Det berättas även, att de tappra krigarna fått ”sin vigning i kyrkans famn” vid en nattvardsgång, som hölls för dess räddning på eftermiddagen i Fleninge kyrka.
Traditionen har vidare bevarat namnen på några märkliga personer. Kvinnlig allmogekonst synes ha utövats i varje burget hem, varom bevarade vävnader av olika slag bära vittnesbörd. Vävnadskonsten bedrives ännu med stort intresse i många hem, och om någon torde förtjäna att nämnas, så är det fröken Ida Hansson, Fleninge 15, som torde kunna uppvisa många dyrgripar, sådana som tillhört hennes släkt och sådana som utgått från hennes ”skola”.
Av släktgårdar i Fleninge torde Gösta Hanssons, Fl. 23, vara en av de äldsta. Tillgängliga handlingar visa, att gården har varit i släkten 1675. Yttre inventarier av gammal datum finnas icke här bevarade, men väl flera inre. Sålunda finnas flera magnifika tennfat, kopparspannar och malmgrytor. Enastående i sitt slag är ett s.k. förningsskrin i ek 18 t. långt, 10 t. brett och 5 t. djupt, avsett att rymma gillesmaten till och från kalaset. Det är daterat 1709 och är alltså 2¾ sekel gammalt.


Tillbaka